Meducin o J#kelskap!

Nu har det gått två veckor sedan min provtagning hos veterinären. Kan inte förstå hur de kan vara rädda för mig när jag molar o fräser värre än när man häller en spann kallvatten på en glödhet spisplatta.

Den enda som vågade hålla mig, ta blodprov samt plåstra om mitt ben efter rakning o blodprovet, var Husse. De var två veterinärer o de var rädda för mig, men inte Husse. Visst det har hänt att jag framkallat en del blodvite när Husse är i farten, men han bryr sig inte. Tyvärr kanske jag skulle säga, det kvittar vad jag gör så slipper jag inte undan meducin när han är bakom spakarna.

I alla fall så sa en av veterinärerna till Husse att hans kall här i livet var kanske en aning, LITE annorlunda än hans yrkesval. Hon ansåg att han var ett utmärkt material för att bli veterinär eller åtminstonde veterinärassistent.

I alla fall så visade proverna att jag hade perfekta njur o levervärden. Det som framkallat mitt blåsljud på hjärtat o mitt dåliga humör - ibland - samt att jag magrat av en del är sköldkörteln. Fått reda på att det inte alls är ovanligt hos äldre katter.

Det positiva med det är att det går att meducinera o det negativa ÄR, att det GÅR att medicunera. Så i slutet av nästa vecka är det dags igen för rakning av framben samt avtappning av ospecificerad mängd blod samt att Husse får plåstra om mig igen. Detta är för att kolla om dosering är rätt eller om den bör höjas - suck -.
Om den skall höjas innebär det att jag skall få meducin två gånger om dagen iställer för en. Jag håller tummarna, tassarna rättare sagt, för att meducin en dag i veckan räcker o jag tror Husse gör detsamma.

Tassar från gamla Benke

PS
Enligt tandläkaren på samma veterinärstation så var det inte alls något fel på min tänder. Jag hade bara en liten svullnad på tandköttet. Så jag hade kunnat slå Världsrekord, men då med ett betydligt sämre humör än jag har idag.
DS